Södermalms WhiskySällskap

Här finner ni reseberättelser från de whiskyresor som medlemmar i Södermalms Whisky Sällskap gjort.

Islay 2004 - läs mera

Tisdagen den 6:e september samlades 15 förväntansfulla själar i Cityterminalen för vidare-transport med buss till Skavsta. Ryanair tog oss sedan vidare till Prestwick. Att Ryanair är ett lågprisbolag vet väl alla idag, men att servera whiskyn ombord i plastpåsar var något nytt för de flesta. Flyget ankom på utsatt tid men kvällen var sen när vi checkade in på Quality Central Hotel i Glasgow.Efter en bastant traditionell skotsk frukost så avgick bussen norrut klockan 08.30 mot Pitlochry. Väl där hade vi ett inbokat besök på Blair Athol. Ett litet men välskött destilleri och man tog oss runt på en ”standardvisning” med tillhörande dram och shopping. Lunchen intogs i samma stad på Moulin Hotel, mycket charmigt ställe med eget ölbryggeri på bakgården. Mätta och belåtna åkte bussen vidare mot Speyside, Glenfarclas väntade oss. Redan vid avfarten mot destilleriet började vi ana oråd, den svenska flaggan vajade vid infarten. När Lasse sedan anmälde ”the Swedish group” kom en herre som hette Robert Ransom, Sales & Marketing manager och tog hand om oss. En rejäl rundtur och tillika historielektion gavs runt hela anläggningen. Vi fick bl a lära oss att de äldsta fat man har i lager är från 1953. När det blev dags för den obligatoriska drammen visade Robert in oss i ett magnifikt rum. Här skulle avsmakas flera av Glenfarclas godsaker! Det är inte var dag man får föra en 30-åring till munnen. Inte riktigt vad vi hade väntat oss, en riktig VIP-guidning med tillhörande avsmakning! Stort tack till Janne Groth och Alan Watson som ”skvallrat” att vi skulle komma. Robert Fraser, vår busschaufför, såg sen till att vi kom till Quaich Bar i Craigellachie. Eftersom nämnda bar anses vara världens bästa Whiskybar var förväntningarna högt ställda. 15 svenskar med klotrunda ögon fick beslutsångest, vilken Whisky skulle det smakas på? Så många sorter och så lite tid. Den nye ägaren, som visade sig vara från Danmark. Han använde en stege för att komma åt flaskorna på översta hyllan och han klättrades så att svetten lackade. Ingen i sällskapet åkte därifrån besviken. Tyvärr var vi i lite tidsbrist efter den extraordinära turen på Glenfarclas så vi fick utgå från Quaich Bar alldeles för snabbt. Så mycket tid finns ej som skulle behövs till den baren . In i bussen och vidare mot Elgin och Laichmoray Hotel några mil bort.

Vi skulle stanna i Elgin i två nätter och kvällen inleddes med gemensam middag på hotellet. Men de flesta av oss var slagna hjältar och lät John Blund komma på besök i hyfsad tid efter maten. Vi misstänkte att tisdagen skulle bli tuff. Så rätt vi fick. Mr Fraser hämtade oss på morgonen och körde till Glenfiddich i Dufftown. Vårt sällskap blev indelat i två grupper med var sin guide. Första gruppen fick en australiensisk ciceron som var personlig, charmig och hade talets gåva att förmedla sina kunskaper. Även den andra gruppen fick en duktig guide vars hår gick i grönt.

Vid besök i deras ”Solera-warehouse” fick vi en lektion i hur Soleraproduktionen fungerar. Intressant process. Vi fick vidare lära oss att de älst afaten man hade i lager var från 20-talet men i dessa hade alkoholhalten sjunkit under 40% så per definition är innehållet således inte whisky. Dessa fat kommer därför att giftas ihop med betydligt yngre fat, troligen från 30-talet, för framtida exklusiva buteljeringar. Nu var det ju så att det här var deras stora tur på cirka 3 timmar. Självklart ingick en tasting i storslagen salong där båda grupperna återförenades. Styrkta av goda drycker skulle det efteråt shoppas loss i deras butik vilket också skedde. En del tog tillfället i akt att tappa upp en flaska 15-årig fatstark Glenfiddich direkt ifrån fat. En egen personlig etikett kunde man också ta fram och sätta på flaskan. Besöket på Glenfiddich blev för en del resans höjdpunkt.

Dessvärre blev vi lite försenade till lunchen som var beställd på Highlander Inn i Craigellachie. Men vänligt nog fixade de fram goda sandwiches åt oss. Efter en dryg timme bar det snabbt vidare till Aberlour där Dennis Hendry blev vår ciceron. Dennis är en minst sagt frejdlig skotte med en rejäl portion humor. Efter rundtur, tasting inne i ett av lagerhusen och inköp i shopen så hade vi skrattat så mycket att magmuskelkramp inte var långt bort!, Vilken guide! Dennis knep att använda whisky som aftershave, har vi redan tagit till oss. Även här fanns möjlighet till egen flaskfyllning, antingen från ett bourbon- eller sherryfat, och självklart med personlig etikett

Hemfärden mot Elgin inleddes med mycket hög stämning i bussen. På kvällen i Elgin blev det fria aktiviteter med restaurangbesök samt en och annan öl på diverse pubar.

Fredagen den 9:e inleddes av en del med ett besök hos Gordon & MacPhail, den lokala whiskyshopen och tillika oberoende buteljeraren. Mr Fraser bussade sen oss vidare till Keith för ett besök på Strathisla distillery. Ett litet och pittoreskt destilleri ägt av Chivas Brothers. Där fick vi innan den sedvanliga rundturen smaka på Chivas Regal 12-år. Styrkta av den var det ett glatt whiskysällskap som leddes runt på ett väldigt trångt och bullrigt litet destilleri. Rundturen avslutades med en dram av den 18-åriga Chivasen. Som vanligt när man har skoj flyger tiden iväg så vi intog även lunchen i Keith.

Mr Fraser styrde sedan oss söderut mot det kungliga slottet Balmoral och destilleriet Royal Lochnagar. Vägen dit går över några av Skottlands högsta berg. Att åka där var som att färdas i en inlandsfjord. Otroligt vackert.

Framme på Royal Lochnagar visar det sig att vi ska bli guidade av produktionschefen, en Irländare. Nu ska vi få höra sanningen om hur den ädla drycken görs utlovade han! Inget svammel om ditt och datt för turisters öron. Nåja, så chockade kanske vi inte blev, men han slog hål på en del av det vi hört på tidigare destilleribesök. Efter obligatorisk dram och shopping stuvade Mr Fraser in oss i bussen och satte kurs mot Edinburgh där inkvartering väntade oss på Holiday Inn vid Picardy Place.

Det Skotska landskapet bjöd på mycket vacker natur med många skygga uttrar simmandes i bäckarna (eller var det måhända bävrar). Ingen kan säga med säkerhet eftersom endast ordföranden gjorde dessa iakttagelser. Det behövs kanske inte nämnas att det konsumerades en och annan droppe även under bussresorna. Kullarna var lila med ljung, mycket får och Highlandkor. Tilläggas måste att vädergudarna verkligen var med oss. Så lite regn var det ingen som väntat sig.

Lördagen och halva söndagen ägnade vi oss åt att besöka Royal Mile Whiskies, Cadenheads och andra intressanta dryckesbutiker för inhandling av medicin. Vissa kände motionslust och gick på fotbollsmatch mellan de lokala Hibs och Dundee United, medan andra tog en tur i den vackra staden. För en del blev det slottsbesök med bl a kronjuvelerna, lite shopping och för några även nattvandring. Förutom en massa whisky fick en del tillfälle att pröva Haggis för första gången, lite skeptisk kanske, men det smakade ju gott.

Vid 13.30 på söndagen kom Mr Fraser och hämtade oss vid hotellet för avfärd mot Prestwick och whiskyflyget hem. Väskorna var nu betydligt tyngre än vid incheckningen på utfärden.

Stort tack till alla som var med. Fem 5 kanondagar och vi längtar redan till nästa resa.

Upp

Fredagen den 23 april, strax före kl 18:00 samlades 14 medlemmar från Södermalms Whisky Sällskap i Cityterminalen för bussfärd till Skavsta och flygtransport till Prestwick söder om Glasgow. Efter ankomst och en del stök med att ta sig till tåget anlände gruppen rätt sent till Centralstationen i Glasgow. De flesta kunde rätt enkelt avverka den cirka 5 minuter långa promenaden till hotellet. En del valde dock att gå vilse medan några andra föredrog att ta taxi, dock till fel hotell. Så småningom var dock gruppen samlad och efter en sen kvällspilsner var det sängdags.Tidig uppstigning om lördagen och vår inhyrda buss anlände punktligt kl 8:15 och en kvart senare bar det av mot Kennacraig där färjan mot Islay väntade. Ett kortare uppehåll gjordes i Inverary där givetvis Loch Fyne Whisky Shop besöktes och några buteljer inhandlades. Att vi blev bjudna på varsin dram av husets blend gjorde inte saken sämre.

En stund efter 12 anlände vi till färjeläget i Kennacraig och det bästa man kan göra här är att vänta på båten – det finna absolut inget annat att ta sig för. Färjan lade ut kl 13:00 och vi hade två behagliga timmar ombord innan vi anlöpte Port Askaig på Islays östra sida. Där väntade våra chaufförer, Fiona och Lamont, med varsin folkabuss. Första anhalt blev Bruichladdie där vi tillbringade ett par timmar. Kul att detta smått legendariska destilleri tycks gå en ny storhetstid till mötes. När besöket var avklarat kördes vi till Bowmore Hotel i Bowmore där Linda och Peter McLelland tog emot. Detta är ett mycket trevligt etablissement som också inhyste en liten restaurang och en pub. Ingen lyx men rent och trevligt. Vår landlord Peter, med ett förflutet som professionell fotbollspelare, var en glad tomte, ständigt på strålande humör och han hade aldrig långt till ett gapflabb. Efter en gemensam middag i hotellets matsal utforskades pubarna i Bowmore, något som i ärlighetens namn gick rätt fort då dess antal är begränsat.

Söndag förmiddag hämtades vi av Fiona och Lamont för en lågflygning söderut över Islays torvmossar. Ett besök på Laphroaig stod på programmet. Destillery manager Robin Shields avbröt sitt trädgårdsarbete och visade oss runt. Efter avslutat besök blev det transport tillbaka till Bowmore och fria aktiviteter resten av söndagen. De flesta tog sin tillflykt till Lochside Hotel där några mycket sköna timmar tillbringades i det fina vädret på dess uteservering med utsikt över vattnet och Loch Indaal. Hotellets mycket förnämliga whiskybar besöktes med jämn periodicitet. Här fanns, förutom bra öl, ett rikligt utbud av whisky med i första hand Islay whisky. Det mesta fanns till försäljning över disk, bl a flera olika buteljeringar av mycket förnämlig Port Ellen och andra udda och numera rätt svårtkomliga tappningar. Inte alltid billigt men jämfört med vad motsvarande kvantitet hade kostat på exempelvis Akkurat är priset i många fall att betrakta som försumbart. Söndagsmiddag intogs i matsalen på the Harbour Inn och i dess trevliga men lilla pub gick det alldeles utmärkt att understundom släcka törsten.

Måndagen blev hektisk. Först en ny lågflygning söderut via Port Ellen till Lagavullin. Därefter en kort promenad till grannen Ardbeg där också lunch intogs i den relativt nyöppnade restaurangen som låg i anslutning till dess ”visitors center”. Två bra rundturer på två välbibehållna och pittoreska anläggningar där man dock skall komma ihåg att det inte är så värst många år sedan som Ardbeg, bokstavligt talat enligt Jim Murray, höll på att falla ihop och ramla ut i havet. Men mycket slit börjar ge resultat och destilleriets nya buteljeringar lovar gott för framtiden. Efter lunch bar det av norrut till Bunnahabhain. Även här blev vi mottagen av en proffsig guide och även om destilleriet ligger fint och omgärdat av gamla personalbostäder, kan man inte med bästa vilja i världen kalla anläggningen för pittoresk. Den liknade mest en fabrik. Ett besök ut i lagret ingick och vi fick lära oss att det äldsta fatet man hade var från 1963. Vi fick också dofta på ett gammalt fat vars innehåll gjordes för åtskilliga år sedan och som skulle tappas upp till årets Islay Whisky Festival. Vilken doft. Det är bara att konstatera att festivalbesökarna här hade en praktpjäs att avnjuta. Efter avslutat besök bar det av mot Bowmore. Ett kortare stop gjordes dock vid Caol Isla. Inget besök var planerat och arbetet hade också avslutats för dagen. Arbetet hade också avslutats vid Bowmore men det hindrade inte en service minded representant för destilleriet att släppa in de deltagare i gruppen som sökt sig dit och lät dessa avnjuta en dram eller två i dess ”visitors center”.

Vårt Islay besök led mot sitt slut och om tisdag morgon flög vi för sista gången söder ut med Lamont och Fiona. Färjan avgick punktligt 9:45 och när vi anlöpte Kennacraig stod vår chaufför och väntade. Efter inlastning bar det av söderut mot Campbeltown och Springbank. Ett mycket intressant besök, dock inte speciellt proffsigt genomfört, men det är märkligt hur långt man låtit förfallet gå. Efter besöket och ett kortare strövtåg i Cambeltown var det åter dags att sätta sig i bussen för den långa resan tillbaka till Glasgow.

Onsdagen ägnades åt fria aktiviteter i Glasgow innan eftermiddagen kom och det var dags att ta tåget ut till Prestwick och flygresan tillbaka till Sverige och Skavsta. Strax för 23:00 splittrades gruppen på Cityterminalen med en hel del minnen, trevliga upplevelser och goda buteljer i bagaget. Islay – vi ses igen, var så säker. Vilken miljö, vilken atmosfär, vilka människor.

Upp